Har åkt på en trevlig halsfluss och knaprar för tillfället penicillin.
Så i brist på något att göra så ska jag pimpa till dessa jeans med lite nitar och sådant i samband med att raised fist pumpar i mina högtalare. Idag blir de albumet Veil Of Ignorance.

Är så trött så att ögonen fortfarande kollar i kors. Behöver ett stycke nikotin och koffein så att jag kan känna mig som en människa igen.

Det var konstigt att vakna imorse, jag tror det kändes som att väckarklockan ringde varje minut. Den ringde fan konstant. varje gång jag vaknade till liv igen så vad jag bombsäker på att det skulle vara hur sent som helst och att jag hade lyckats försova mig när jag börjar halv 3. Men det ar bara yttligare en minut som hade passerat.
Dessutom så gör det så jävla ont när jag gör nummer ett och det känns som att jag ska göra på mig hela jävla tiden. Har ingen direkt tidigare erfarenhet av urinvärkinfektion. I hate it.
Sedan så ska jag ju även jobba för första gången på sex lediga dagar. Dags att göra ett ryck, måste göra lunch och förstärka matlådan.

När lönen rullar in på kontot så ska jag springa till närmaste scorett butik och ta med mig dessa hem. Prövade dom idag och aj aj aj vad bra dom är!

jag och min babe på Caesars här om dagen.

Padre har invaderat mitt rum och slängt in hela förrådet här. Han bygger en walk in closet och jag blev offret. Nu har han lovat att han ska hjälpa mig och fixa min lägenhet, den dagen den lyckan, när jag flyttar.
Nu har det varit två vilda veckor, och jag är färdig som artist. Får se vad som händer ikväll, nyktert får det iallafall bli.

En viktig person i mitt liv sa att jag inte skulle falla för dig, jag skulle bli sårad. Du anar inte vilken person det här är, du känner den här personen.. Men sanningen är att känslorna bubblade inom mig från första gången jag såg dig. Du var den vackraste jag någonsin sett.
och jag trodde jag hade dig ett tag.. tills du, som alla andra säger att det inte går längre, du lämnar en. Men jag klarade inte av det, så jag tyckte vi skulle ses iallafall, bara för attfå ha kvar en liten del av dig, bara en liten.. Så vi började träffas på andra sätt.
Fan vad bra jag mådde nu, samtidigt som jag hatade mig själv för att jag skadade mig på de sättet. kände såhär tills jag började inse att det bara var jag som hörde av mig, ingenting var ömsesidigt.. Så sa jag till dig att jag inte orkade mer, och du blinkade inte ens när jag sa det. Du brydde dig inte. Det jag ösnkade mest av allt var att du skulle säga att du ville träffa mig fortfarande, eller åtminstonde fråga varför.. Men inte ens det.
Det var då paniken skrek inom mig, så jag fick tillbaka dig, ett antal gånger.
Du sa att du skulle säga till när jag blev din mellan handel. Du kunde inte ens göra det. Istället för man se dig svika en mitt framför ögonen på mig. Trodde inte människor kunde vara så elaka. Pinsamt för dig, riktigt pinsamt.
Hatar mig själv för att jag vet att jag inte kommer släppa dig nu.
fan vad jag hatar dig ibland.. och samtidigt gillar jag dig så det gör ont.
Varför existerar du?