Förlåt och sånt, har varit rätt dötyst här ett par dagar. Partu, bakisdagar, sömnlös, shots, personalgalej, pojkvänsbesök och dylikt. Trasig kropp och själ skulle jag säga. För att strö lite salt på dom självförvållade såren så måste jag nog medge att jag är rätt så less på allt för tillfället. Tänker på allt men samtidigt på inget, mitt hjärta känns tungt och smärtsamt ihåligt men samtidigt mer levande än på länge. Opepp musik i hörlurarna och känner mig sådär tom på ord. Jobbigt det här med känslor och personlig skrivning för allmänheten dessutom. Inget att föredra.